44 brosk, ligament och luftvägar. Vänstra och högra delar listas var för sig.
Ringbrosket är mindre men tjockare och starkare än sköldbrosket och bildar struphuvudets nedre och bakre väggdelar. Det har en smal båge framtill och en djup, bred platta (lamina) baktill. Dess nedre kant är förenad med luftstrupens första ring genom ligamentum cricotracheale.
Segmentbronkerna är grenar av bronkträdet inne i lungorna. Luftstrupen delar sig i höger och vänster primärbronk, som grenar sig i allt mindre luftvägar som slutar i små luftsäckar som kallas alveoler. När förgreningen fortsätter innehåller väggarna mindre brosk och mer glatt muskulatur.
Vänster huvudbronk är nästan 5 cm lång och är smalare men längre än den högra. Den går under aortabågen och korsar framför matstrupen, ductus thoracicus och aorta descendens. Bronken går in i vänster lungas rot i höjd med sjätte bröstkotan.
Höger huvudbronk är bredare, kortare och mer lodrät än den vänstra och är cirka 2.5 cm lång. Den går in i höger lunga nästan i höjd med femte bröstkotan. Cirka 2 cm från sitt ursprung ger den en gren till överloben och delar sig sedan i grenar till mellanloben och underloben.
Luftstrupen, som vanligen kallas andningsröret, är den huvudsakliga luftvägen till lungorna. I höjd med femte bröstkotan delar den sig i höger och vänster huvudbronk, och matstrupen ligger direkt bakom den. Brosk i väggen hindrar luftstrupen från att falla ihop, medan slem i slemhinnan fångar partiklar i luften och cilier sveper slemmet uppåt.
Längst bak på tungan sitter struplocket, ett styvt men böjligt stycke brosk täckt av ett vävnadsskikt. Vid sväljning sluter det sig över luftstrupen så att maten inte kommer in i luftvägen. Denna tillslutning hjälper till att förhindra hosta eller kvävning efter en sväljning.
Ligamentum hyoepiglotticum är ett elastiskt band som förbinder struplocket med tungbenet. Det löper från nedre delen av struplockets framsida till övre kanten av tungbenets kropp. Detta band hör till struphuvudets yttre ligament, som förbinder dess brosk med tungbenet och luftstrupen.
Cartilagines cuneiformes är två små, avlånga stycken gult elastiskt brosk, ett på var sida av struphuvudet. Vart och ett ligger i plica aryepiglottica, ett slemhinneveck som är utspänt mellan struplockets sida och spetsen av cartilago arytenoidea. Där höjer det en liten vitaktig utbuktning på ytan, strax framför cartilago arytenoidea.
Två cartilagines arytenoideae sitter längst bak i struphuvudet, på övre kanten av ringbroskets platta. Var och en är formad som en pyramid. Det främre hörnet av dess bas, processus vocalis, förankrar ligamentum vocale, och det yttre hörnet, processus muscularis, tar emot två cricoarytenoidmuskler.
Cartilagines corniculatae är två små, kägelformade knutor av gult elastiskt brosk som sitter på spetsarna av cartilagines arytenoideae längst bak i struphuvudet. De förlänger dessa brosk bakåt och mot mittlinjen. Var och en ligger i bakre delen av ett veck av slemhinna, plica aryepiglottica, och är ibland sammansmält med cartilago arytenoidea.
Conus elasticus (membrana cricothyroidea) består mest av gul elastisk vävnad och förbinder sköldbrosket, ringbrosket och cartilagines arytenoideae. Dess tunna sidodelar ligger strax under struphuvudets slemhinna. Var och en löper från ringbroskets övre kant till ligamentum vocale, som bildar dess fria kant.
Membrana thyrohyoidea är en bred skiva av fibrös och elastisk vävnad som förenar sköldbroskets övre kant med tungbenet. Dess tjockare mittersta del är ligamentum thyrohyoideum medianum. En rund elastisk sträng, ligamentum thyrohyoideum laterale, bildar dess bakre kant på var sida och når tungbenets stora horn.
Inuti varje stämband (äkta stämband) löper ett ligamentum vocale, ett kraftigt band av gul elastisk vävnad. Det sträcker sig från sköldbroskets vinkel framtill till processus vocalis på cartilago arytenoidea baktill. Stämbanden, som omsluter de två ligamenten, deltar i att bilda ljud.
Ligamentum cricothyroideum medianum är tjockt och starkt och är den främre delen av conus elasticus (membrana cricothyroidea). Det är smalt upptill och brett nedtill och förenar sköldbroskets framsida med ringbroskets framsida. En cricothyroidmuskel överlappar det på var sida, och mellan de två musklerna ligger det strax under huden.
Struplockets skaft är fäst vid sköldbrosket med ligamentum thyroepiglotticum, en lång, smal elastisk sträng. Strängen fäster i vinkeln där sköldbroskets två plattor möts, strax under incisura thyroidea superior. Själva struplocket är en tunn, bladformad platta av fibröst brosk framför ingången till struphuvudet.
Sköldbrosket är den största av struphuvudets brosk och består av två plattor (laminae). Plattorna möts i en vinkel i mittlinjen och bildar en utbuktning under huden: prominentia laryngea, eller adamsäpplet. Utbuktningen är större hos män, och membran och ligament binder brosket till tungbenet och ringbrosket.
